Strax söder om Stenungssund finns en av landets sista kommersiella fröproducent med inriktning på köksväxter. Vi är många som bläddrat i Runåbergs vackra frökatalog, tjock som en bok, och med de mest utförliga odlingsbeskrivningar. Bakom företaget står Johnny Andreasson och hans sambo Barbro Adielsson som har ägnat sig åt fröodling sedan början på 70-talet. För Johnny började det med att han upptäckte hur fort det gick att förädla fram en lokalt anpassad kålrot.

- Jag valde ut de bästa plantorna och tog frö av dem. På bara några år hade jag fått fram en kålrot som var betydligt bättre. Sorten hade anpassats till de lokala odlingsförutsättningarna: jorden, odlingsmetoden och klimatet.

Det först när han och frun Barbro flyttade till västkusten som de började sälja en del. Sedan dess har verksamheten vuxit. Nu har de ett sortiment på flera hundra olika sorters grönsaks- och blomfrö och 10 000 kunder.

På gården finns ett trädgårdsland där det bland annat växer fröplantor av pumpa och palsternacka. I växthuset odlas odlas tomater, gurka, paprika och chili och i den lilla ladan intill finns kontor och lager – hyllor fulla med fröer och kartonger med årets frö som ännu inte tröskats. Under högsäsongen, från januari till maj, jobbar sex, sju personer här med att väga, packa och posta frö. Då är det trångt. Verksamheten har länge varit på väg att växa ur sin kostym. Nu är delar av den på väg till det gamla bostadshuset strax intill.

 

Nästan alla svenska fröfirmor provodlar sina fröer på hemmplan men de flesta har sedan länge slutat med egen fröodling. Runåbergs odlar ungefär 20 % av de fröer de säljer. I övrigt köper de in sorter från olika grossister runt om i världen. En del av de egna odlingarna finns hemma på gården men de lånar även mark i Skåne och på två olika ställen i Portugal.

- I Skåne odlar vi ettåriga grödor som ärtor och bönor, förklarar Johnny. Problemen med mögel och andra svampsjukdomar mindre där än här på västkusten. Det varmare klimatet gör att vi kan skörda tidigare, innan sensommarregnen kommer, och det regnar generellt mindre.

På gården odlar de bland annat haverot, palsternacka, svartrot, en del gurkväxter och och tomat. Vissa tidiga tomatsorter passar bäst att odla i Sverige. Andra sorter odlar de i Portugal. Men det är bara uppföröknigen av frö som sker utomlands. För att få så lokalt anpassade sorter som möjligt sker all utveckling av sorter i Sverige.

- Vi producerar även en del kålfrö som broccoli, grönkål, kålrot och rova. Broccolin är ettårig men har en lång växtsäsong så den odlar vi i Portugal. De andra kålsorterna är tvååriga. Kålroten och rovan tar vi ner i jordkällaren för övervintring men grönkålen kan stå kvar ute över vintern.

Att sorterna är framtagna lokalt betyder inte nödvändigtvis att de är bättre på alla sätt. Johnny och hans familj går mycket på smaken när de väljer ut sortimentet. När barnen var små fick de vara testpatrull.

- En gång gjorde vi ett blindtest med olika sorters betor. Vitbetan vann överlägset smaktestet. Den är mild och söt. Men folk vill ju gärna att det ska vara färgrannt också.

För större fröfirmor, som i första hand riktar sig till yrkesodlare, är andra kriterier ofta viktigare. Det kan till exempel vara tidpunkten för skörd, färg och form, sjukdomsresistens eller hållbarhet efter skörd. Det är dessutom viktigt med enhetlighet vad gäller alla de här kriterierna. Det betyder inte nödvändigtvis att alla dessa sorter smakar sämre. Och ibland vill man kanske ha den där extra tidiga sortens vitkål eller satsa på en säker skörd utan att först behöva prova sig igenom ett stort sortiment. Då kan de mer väl beprövade, registrerade yrkesodlarsorterna vara rätt val.

Tyvärr har de senaste årens regleringar av frömarknaden inte bara bidragit till sorter med större odlingssäkerhet. Kraven på att alla sorter som säljs ska registreras innebär också ökade administrativa kostnader för fröföretagen liksom en extra avgift för varje sort som saluförs. Johnny drar sig inte för att kritisera systemet.

- Det blir allt svårare för små företag som vill satsa på en stor mångfald av lite ovanligare sorter. Risken är att bara de stora överlever och att vi går miste om mångfalden och kunskapen.

De senaste åren har många fått upp ögonen för maten. Vi vill veta var den kommer ifrån och hur den har producerats. Att vi i praktiken är helt beroende av importerat grönsaksfrö är inte lika känt. Men utan frö blir det heller ingen mat. Fröodling och förädling är ett hantverk som håller på att gå förlorat och som tar lång tid att återerövra.

I många fall krävs just en hel del kunskap för att få till ett friskt, sortäkta utsäde. Men allt är inte lika svårt. Den som vill prova kan börja med ringblomma och ärter till exempel. Det är bara att skörda, torka och lägga i en låda till nästa år. För den som vill lära sig mer finns Runåbergs bok, en utförligare variant av den tidigare frökatalogen, med odlingsinstruktioner även för den som vill odla eget frö. Ytterligare fördjupning finns i föreningen Sesams bok, Frö för framtiden, som kom ut förra året.

POM

Programmet för odlad mångfald är Sveriges nationella insats för att långsiktigt bevara och nyttja våra kulturväxter och deras vilda släktingar. POM startade år 2000 och drivs av myndigheter, företag, organisationer, museer, SLU, NordGen och botaniska trädgårdar. Inom programmet har man samlat in, provodlat, utvärderat och valt ut sorter som kommer att bevaras inom Nordiskt Genresurscenter (NordGen) som är ett nordiskt samarbete för genetisk mångfald inom mat och lantbruk.

Sesam

Föreningen Sesam är en ideell föening som arbetar för att bevara en mångfald av odlingsvärda sorter för köksträdgården och lantbruket. Många av föreningens medlemmar odlar och delar med sig av egna fröer. Under 2014 gav föreningen ut en handbok i fröodling, Frö för framtiden, som finns att beställa via hemsidan. Föreningen har några olika lokalgrupper runt om i landet.

Publicerad i Koloniträdgården

Extra information