I Barcelona, liksom i många andra stora städer, exploateras värdefull jordbruksmark för vägar, industri och annan bebyggelse. På 70-talet när politikerna planerade för ytterligare bebyggelse på några av de mest värdefulla odlingsmarkerna i regionen protesterade bönderna. Resultatet skulle komma att bli Spaniens första jordbrukspark.

Jordbruksparken i floddeltat Llobregat är ett av tre skyddade området i utkanten av Barcelona. Markerna som nu omringas av stora vägar och industriområden brukades redan några hundra år före Kristus då vin var den dominerande grödan här. Bergen i väster och medelhavet i öster bidrar det milda klimatet och ända fram till 1950-talet var jordbruk den huvudsakliga sysselsättningen i området.

Bildandet av jordbruksparken innebär att ett område på ungefär 3000 ha med drygt 600 jordbruksföretag nu är skyddade från ytterligare exploatering. De flesta är mindre familjeföretag och den genomsnittliga åkerarealen är 2,7 ha. Här odlas framförallt frukt och grönsaker men det finns även en del djur, framförallt får.

Sonia Callau har arbetat med projektet i 15 år. Hon är anställd på provinsledningen, motsvarigheten till våra länsstyrelser, för att utveckla arbetet med det periurbana lantbruket.

– Det handlar om att knyta ihop stad och land. Hur gör vi det, på ett sätt som gynnar alla? Det är mycket som förenar oss men maten är kanske det mest grundläggande, säger Sonia.

Vi åker runt i området som den här tiden på året pryds av blommade persikoträd, skördeklara kronärtskockor, kål och sallad. En skock med får passerar över vägen.

– Många odlare samarbetar med fårskötarna genom att låta fåren beta markerna efter skörd. På så vis blir det mer lättarbetat inför nästa odlingsomgång samtidigt som marken blir gödslad.

Här finns också gångstigar och cykelvägar för att göra platsen tillgänglig för allmänheten utan att lantbrukarna störs. För den som vill veta mer om lantbruk, djur- och naturliv, finns informationsskyltar utplacerade längs vägarna.

En bit in på området ligger jordbruksparkens egna försöksodling som drivs av provinsadministrationen i samarbete med odlarna. Här försöker man lösa en del av de odlingstekniska problem som odlarna stöter på. Man hjälper dem som vill ställa om till ekologiskt men utvecklar också mer hållbara odlingsmetoder för dem som inte kan eller vill ställa om just nu.

De första stegen mot att bilda en jordbrukspark i området togs 1994. Politikerna hade insett att man behövde nya strategier och metoder för att lösa problemen med exploateringen av marken, ökande markpriser till följd av spekulation och jordbrukets bristande lönsamhet. Fyra år senare gjordes en överenskommelse mellan politikerna och jordbrukarfacken. Då visste man bara att det skulle bli en park. Hur det skulle gå till var långt ifrån klart.

– Vi bestämde att vi skulle göra det här och målet var ett stabilt och livskraftigt jordbruk, förklarar Sonia. Men vad är en jordbrukspark? Det fanns inget som liknade vår idé förutom det i Milano men situationen där var väldigt annorlunda.

Jordbruksparken är en del av ett större arbete med att skydda flera värdefulla naturområden runt om Barcelona. Några av dessa är nationalparker och naturreservat medan andra, däribland jordbruksparken, enbart definierats som skyddade områden i den regionala planen. Det innebär att marken endast får användas för att bedriva jordbruk. I övrigt finns inga restriktioner. De som äger mark och inte själva vill fortsätta bruka den kan sälja eller arrendera ut till andra lantbrukare. Det finns inte heller några krav på särskild miljöhänsyn inom området.

– Det är ett av de stora problemen, säger Sonia.

Å andra sidan är skyddet av marken bara en del av arbetet med att bevara jordbruket här. De lokala marknaderna som har startats upp i byarna runt omkring är en annan viktig del. De bidrar till en ökad lönsamhet för odlarna samtidigt som konsumenterna får tillgång till färska, lokalproducerade livsmedel.

Just den här dagen säljer några av odlarna sina grönsaker på torget i den lilla byn Santa Coloma de Cervelló, som även är känd för kryptan som ritades av Antoni Gaudí. I ett av tiotalen stånd på torget finns Miquel Sabat som inriktat sig på frukt och grönsaker. Tillsammans med sin fru, två anställda och lite hjälp från föräldrarna odlar han på 20 hektar. På den svarta duken där grönsakerna ligger upplagda syns jordbruksparkens logga som visar att en del av det som säljs här kommer från området.

– Vi säljer bara färska grönsaker. De som köper av oss märker att de smakar mycket bättre och håller längre än det som finns i affärerna.

Miquel tog över gården från sina föräldrar och har ägnat hela sitt liv åt odlingen. Trots att de är flera som hjälps åt med arbetet har han bara möjlighet att ta ledigt någon vecka i taget ett par gånger per år. Men han trivs med sitt jobb och efter många års erfarenhet har han lärt sig precis när de olika momenten ska göras.

– Klimatet här är fantastiskt. Det blir aldrig riktigt kallt och inte heller väldigt varmt, säger Miquel. Vi kan odla året runt och ta tre grönsaksskördar varje år. Jordarna är bördiga, det finns tillgång till vatten och vi behöver knappt tillföra någon näring.

Ungefär 10 % av odlarna i jordbruksparken odlar ekologiskt. En av dem är Carmen Gilart som står i andra änden av torget. Det mesta av det hon säljer kommer från egna odlingar men här finns också tomater, aubergine och paprika från växthusodlingar i södra Spanien. Det är inte någon stor tillströmning av människor men försäljningen går ändå hyfsat just idag. Jag undrar om intresset för ekologisk mat ökar här, liksom hemma i Sverige, men Carmen tycks inte märka av något större förändring just nu.

– Igår var jag på en av de andra marknaderna i närheten och det gick uruselt. Men vi levererar även grönsakslådor till folk inne i Barcelona och säljer till några olika affärer. Vi är några odlare som har en grossistverksamhet tillsammans. Det går runt men det är mycket jobb.

Loggan med kronärtskockan, som är en av de mest odlade grönsakerna här, är inte bara till för torghandlarna utan för alla som säljer produkter från området. I Santa Coloma de Cervelló, några minuters promenad från torget, finns även en restaurang som serverar mat lagad av produkter härifrån.

Det har hänt en hel del sedan arbetet med jordbruksparken startade för snart 20 år sedan. När den nya järnvägen för snabbtågen skulle byggas grävdes den ner under jord för att rädda jordbruket, nya marknadsplatser har tillkommit och det egna varumärket underlättar för de konsumenter som vill veta var maten kommer ifrån och bidra till att det lokala lantbrukets överlevnad. Ytterligare två områden har skyddats och fler är på gång. Hur kommer det sig att de lyckats åstadkomma så mycket?

Sonia skrattar, kanske för att jag någonstans hoppas att hon ska leverera ett enkelt svar.

– Det har varit ett hårt arbete under många år.

Det började med lantbrukarnas kamp för att behålla marken och även om den för tillfället är över just här så fortsätter den på andra platser. Alltmer värdefull jordbruksmark går förlorad och den mark som finns kvar omfördelas från fattiga till rika.

– Vi måste ha en strategi för att behålla våra odlingsjordar, säger Sonia. När vi bygger ut staden – varför frågar vi oss då inte hur mycket jordbruksmark vi behöver för att kunna försörja människorna som ska bo där? För varje hektar nya bostäder som vi bygger borde vi planera för den jordbruksmark vi behöver.

Just jobbar håller Sonia och hennes kollegor med att ta fram en guide som ska hjälpa kommunerna i området att ta fram lokala livsmedelsstrategier. Hon menar att vi måste fråga oss vilken politik vi behöver för att lantbruket ska överleva och för vi ska kunna äta lokal och hälsosam mat i skolor, på restauranger och sjukhus.

– Många frågar sig om lantbruket har en framtid? Och om vi ser det ur ett rent ekonomiskt perspektiv så är svaret nej. Vi måste istället fråga oss hur vi vill att samhället och matförsörjningen ska fungera och vad vi måste göra för att röra oss i den riktningen. Om vi inte ens kan föreställa oss det – hur ska vi då kunna förändra något?


Publicerad i Landskap nr. 7 2016

Extra information