För den som värmer sitt hus med ved kan det kanske tyckas självklart att ta tillvara askan som gödselmedel i trädgården. Men på vissa jordar är det onödigt och på andra direkt olämpligt att gödsla med aska. Eftersom askan är basisk höjer den jordens pH-värde. Detta påverkar i sin tur grödornas upptag av olika ämnen, såväl näringsämnen som oönskade tungmetaller.

På jordar med väldigt låga pH-värden kan växternas näringsupptag förbättras vid gödsling med aska. Om pH-värdet från början är högt kan effekten bli den motsatta. Det är alltså viktigt att ta reda på den egna jordens pH-värde. Lättare jordar som sand, mo och vissa mulljordar har ofta låga pH-värden medan lerjordar generellt har högre pH. De lättare jordarna är dessutom oftare fattiga på kalium och mikronäringsämnen som det finns gott om i askan. På jordar med naturligt högt pH kan askan däremot försämra upptaget av de näringsämnen som redan finns i marken. Höga pH-värden ökar också risken för skorv på potatis och morötter.

Sambandet mellan markens pH-värde och växternas upptag av näringsämnen är komplext och det råder delade meningar om vilket pH som är optimalt. De riktvärden som rekommenderas nu ligger på 6.0-6.5. Det lägre värdet gäller för lättare jordar och det högre för lerjordar.

Den som använder organiska gödselmedel som stallgödsel, kompost och gröngödsling behöver sällan eftersträva ett pH högre än 5,5. Det kan tvärtom vara negativt för upptaget av flera viktiga mikronäringsämnen. Risken för näringsbrist är dessutom större på de jordar som har kalkats upp än på jordar med naturligt högt pH. Den som vill vara på den säkra sidan bör helt enkelt göra enkel analys av sin jord. Det finns flera företag på olika ställen i landet som gör jordanalyser och det kostar några hudralappar.

Tungmetaller

Aska innehåller flera tungmetaller. De flesta av dessa är essentiella näringsämnen medan andra som kadmium, bly och kvicksilver inte har någon känd livsnödvändig funktion. Just dessa metaller är dessutom giftiga för många organismer redan vid låga koncentrationer. Kadmium är den av metallerna som oftast diskuteras eftersom den lätt tas upp av grödorna. När vi människor får i oss kadmium orsakar det bland annat skador på njurar och skelett (benskörhet). Övriga tungmetaller anses framförallt vara ett problem för mikrolivet i marken.

Alla tungmetaller finns naturligt i marken. De naturliga halterna varierar mycket beroende på den ursprungliga jordarten. Problemet är att halterna av de oönskade tungmetallerna ökar. Några viktiga källor till ökningen i svensk jordbruksmark är nedfall av luftföroreningar från industrier och trafik, mineralgödselfosfor och importerat foder.

Naturvårdsverket har satt upp gränsvärden för hur mycket av de oönskade tungmetallerna som får tillföras marken. Inom KRAV-certifierad ekologisk odling är gränsvärdena i stort sett desamma. För vedaska är det i praktiken innehållet av kadmium som styr hur mycket som får spridas.

De siffror som anges i tabellen nedan är medelvärden för aska från större förbränningsanläggningar. Fördelningen av de olika näringsämnena är densamma som i en mindre vedpanna. Man kan dock anta att förbränningsgraden är något sämre i mindre pannor vilket innebär att man får mer träkol i askan och alltså en lägre koncentration av näringsämnen och oönskade tungmetaller.

Innehållet av olika ämnen i askan speglar innehållet i veden. Det kan variera 20-30 % beroende på växtplats. Skillnader mellan olika trädslag och mellan bark och ved har ingen stor betydelse för proportionerna mellan olika ämnen. Aska från virke som är impregnerat, målat eller innehåller metallrester ska inte användas som jordförbättringsmedel.

Till vilka grödor?

Bland grönsakerna är det framförallt rotfrukter, potatis och vitkål som har ett stort behov av kalium. Askans sammansättning passar också bra till fruktträd och bärbuskar. Frukter och bär har dessutom, generellt sett, lägre kadmiuminnehåll per kilo än grönsaker, vilket talar för att det skulle vara bättre att sprida askan i fruktträdgården. Behovet av kalium är, såväl för de flesta grönsaker som för frukt och bär, större än innehållet i den mängd aska som kan spridas utan att gränsvärdet för kadmium överskrids. Askan behöver därför kompletteras med andra gödselmedel. Växter som trivs bäst i sura jordar, men lågt pH, som till exempel rhododendron, azalea och trädgårdsblåbär ska inte gödslas med aska.

Aska i komposten?

Askans sammansättning förändras inte under komposteringsprocessen och den näring som finns i askan påverkar i princip inte kompostens omsättning. Denna styrs i första hand av tillgången på kväve/kol, vatten och luft. Lägger man vedaskan i komposten blir det svårare att avgöra hur mycket kompost/aska som kan spridas utan att gränsvärdet för kadmium överskrids. Ytterligare ett skäl att inte kompostera askan är att pH-värdet höjs vilket gör att ammoniakavgången från komposten ökar. Kväve som skulle kunna komma till nytta i odlingarna går därmed förlorat.

 

 

Till sist...

Man kan förstås fråga sig om man alls bör gödsla med aska från skogen i trädgårdar och på jordbruksmark där vi odlar livsmedel. Är det inte bättre att återföra askan till skogen? Svaret beror förstås på vilka alternativa gödselmedel man har att tillgå och miljöpåverkan från dessa. Även stallgödsel och mineralgödsel innehåller tungmetaller i varierande mängd. Och tungmetallhalten är bara en av alla viktiga miljöaspekter i trädgårdsodling och matproduktion.

 

 

Medelvärde i aska från större förbränningsanläggningar

Gränsvärde

(g/hektar och år)

Maxgiva aska

 

Fosfor

11 g/kg

 

 

Kalium

46 g/kg

 

 

Svavel

0,7 g/kg

 

 

Zink

430 mg/kg

600

 

Koppar

91 mg/kg

300

 

Nickel

34 mg/kg

25

 

Kadmium

2,1 mg/kg

0,75

36 gram per kvm och år

Krom

80 mg/kg

40

 

Bly

44 mg/kg

25

 

______________________________________________________________________________________________________

Publicerad i Hemträdgården nr 1 - 2014

Extra information