Komposten har, för de flesta odlare, en självklar plats i trädgården. Resterna från köket och trädgården innehåller värdefull växtnäring och organiskt material som bidrar till att förbättra jordens struktur. Men under komposteringen bildas också växthusgaserna metan och lustgas. Kommuner och forskare har därför befarat att dåligt skötta hemkomposter är en klimatbov. Nu är tvivlens tid förbi. En ny studie från Sveriges Lantbruksuniversitet visar att utsläppen är väldigt små, och att den som är latast vinner...

– Utsläppen av metan är fem gånger mindre från hemkomposter än från storskalig kompostering och dessutom slipper man transporterna, berättar Evgheni Ermolaev, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala.

Under ett års tid har han, tillsammans med sin kollega Alexander Johansson, mätt utsläppen av ammoniak, metan och lustgas från 18 hemkomposter i Uppsala. De hushåll som deltagit i studien har fört protokoll där de antecknat vad de lagt i komposten och när. Forskarna har dessutom mätt temperaturen, vattenhalten och pH-värdet i komposterna för att försöka förstå hur dessa faktorer påverkar utsläppen. Koldioxid betraktas däremot inte som en växthusgas i det här fallet eftersom det organiska materialet från början kommer från växtriket.

Balansen mellan kol och kväve är viktig i en kompost. Nedbrytarna behöver kol till sin energiförsörjning och celltillväxt, och kväve för att bilda proteiner. Om komposten innehåller för mycket kol i förhållande till kväve går processen väldigt långsamt. En hög kvävehalt kan å andra sidan innebära att kväve avgår i form av ammoniak. Ett bra sätt att minska kväveförlusterna är alltså att blanda ut köksavfallet med trädgårdsavfall eller annat kolrikt material som till exempel träflis och papper. Ammoniak är visserligen ingen växthusgas men bidrar istället till försuring och övergödning.

Alexander och Evgheni har bland annat kommit fram till att utsläppen av metan och lustgas gynnas av väldigt hög vattenhalt och höga temperaturer. Samtidigt är den viktigaste slutsatsen att det inte spelar så stor roll hur man sköter sin kompost.

Utsläppen var väldigt låga för nästan alla hushållen i vår studie, säger Alexander. Det är svårt att göra fel. Ett fåtal hushåll hade höga utsläpp av metan och lustgas vid ett par tillfällen och det verkar framförallt bero på att vattenhalten var väldigt hög. De hade också matat komposten väldigt mycket och blandat om vilket gör att temperaturen stiger.

Har man mycket material som ska komposteras är det alltså, ur klimatsynpunkt, bättre att ha två komposter som matas med mindre material. Då går processen långsammare och temperaturen förblir låg. Nackdelen är att de flesta växtsjukdomar och ogräsfrön överlever betydligt längre vid låga temperaturer. En allmän rekommendation för växtsjukdomar är att hålla minst 55 grader i en vecka. För att bli av med ogräsfrön krävs betydligt högre temperaturer. I praktiken är det dock svårt att åstadkomma i en liten hemkompost. Vid hygiensiering av fekalier genom kompostering uppstår samma problem. Håkan Jönsson, professor i kretsloppsteknik i Uppsala, är en av dem som har försökt.


För att säkert hygienisera fekalierna måste komposten hålla en temperatur på minst 50 grader i en vecka. Det visade sig vara svårt. Jag lyckades inte trots att jag har en välisolerad kompost och tog hem såväl lunchrumsavfall som kaffesump från jobbet, berättar han.

Det råd som Håkan numera ger till dem som vill ta hand om fekalierna är att lagra dem i minst två år i en sluten behållare eller plastsäck. Efter lagringen kan man gärna kompostera dem men eftersom fekalierna redan är hygieniserade behöver komposten inte bli varm.

Maj-Lis Pettersson, hortonom och växtskyddexpert, använder en liknande strategi för att växtmaterial som hon misstänker kan ha smittats med bomullsmögel. Istället för att bränna det lägger hon det i svarta, hela plastsäckar i solen.

- Där blir det riktigt varmt, nästan så det kokar. Efter det är jag inte rädd för att återföra materialet till mina odlingar, säger hon.

Samma metod kan, enligt Maj-Lis, användas för att bekämpa andra allvarliga sjukdomar som klumprotsjuka eller potatiskräfta.

Under förutsättning att man har en bra växtföljd är den bästa lösningen ofta att undvika komposteringen helt och istället lämna så mycket som möjligt av skörderesterna i odlingarna. På så vis minimerar man utsläppen av växthusgaser samtidigt som man inte riskerar att sprida växtsjukdomarna till andra delar av odlingarna.

Vad som ska komposteras och hur beror i slutändan på vad den färdiga jorden ska användas till. I grönsakslandet kan man tolerera en del ogräsfrön vilket inte är okej i såjorden. Fekaliekomposten bör användas till annat än rotsaker och de komposterade tomat- och gurkplantorna ska definitivt inte hamna i växthuset igen. Växthusets varma och fuktiga miljö är en tacksam miljö för många växtsjukdomar. Rådet är därför att göra en särskild kompost till växthuset i vilken man helt undviker sjukt växtavfall.

Det viktigaste ur klimatsynpunkt är att komposten används i odlingarna och att den på så vis ersätter inköpt mineralgödsel och torv. Om komposten dessutom sköts på ett klimatsmart sätt kan hemkompostering vara ett bra alternativ till rötning och tillverkning av biogas.

Kort om växthusgaser

Hur stor inverkan växthusgaserna har på klimatet beror på molekylernas förmåga att absorbera värmestrålning och hur länge de överlever i atmosfären. Metangasen är ur det här perspektivet 25 gånger starkare än koldioxid medan lustgas är nästan 300 gånger starkare. Totalt sett bidrar koldioxid, metan och lustgas med 70, 20 respektive 5 procent till den förstärkta (icke naturliga) växthuseffekten. Metangas bildas då organiskt material bryts ner under syrefria förhållanden. En kompost bör därför vara lagom fuktig och ha en bra struktur som tillåter luften att strömma igenom

Kort om kompost

  • Ungefär 10 % av allt avfall som behandlas biologiskt komposteras i hemkomposter.

  • Nästan fyra femtedelar av allt avfall från ett genomsnittligt hushåll är biologiskt lättnedbrytbart.

  • Drygt hälften av alla kommuner har idag separat insamling av organiskt avfall som sedan behandlas genom kompostering i stor skala eller rötning.

  • Ur energisynpunkt är storskalig rötning av köksavfall jämförbart med förbränning. Vid förbränning återförs dock inte näringen till åkermarken.

Extra information