På Gotland har länsstyrelsen tagit vattendirektivets uppmaning om samverkan med lokalbefolkningen på allvar. Genom att variera mötesformerna har Sofia Scholler och hennes kollegor lyckats ta tillvara det lokala engagemanget och inspirerat allt fler att delta i arbetet med vattenfrågorna.

Det är en solig kväll i slutet av mars och vi befinner oss i Roma, en mil sydost om Visby. Länsstyrelsen är ute på turné för att presentera vattenmyndighetens förslag till miljökvalitetsnormer och åtgärder som är ute på remiss. Det är det andra av tre samrådsmöten med totalt åtta vattenråd. Just den här kvällen är det färre än vanligt, bara ett femtontal personer. Det går dock inte att ta miste på engagemanget hos dem som är här. De flesta är lantbrukare men här finns också ett parsom kämpar för att lyfta frågan om avloppen. De anser att kommun och länsstyrelse gör för lite – enskilda vattentäkter förorenas och den växtnäring som borde återföras till åkermark tas inte tillvara.

Här på Gotland handlar vattenfrågorna framförallt om övergödning och grundvatten. Tillgången på grundvatten är begränsad och i vissa områden har man dessutom problem med saltvatteninträngning och rester av bekämpningsmedel i vattnet. Jordlagren på ön är tunna och berggrunden är sprickig vilket gör att föroreningar lätt kan leta sig ner till grundvattnet.

Det är Sofia Scholler som leder kvällens möte, men när det är dags för en genomgång samrådsmaterialet lämnar hon över till sina kollegor Frida Eklund och Peter Landergren. Syftet med kvällens möte är i första hand att ge vattenråden den information de behöver för att svara på vattenmyndighetens remiss. Deltagarna är därför mer passiva än vanligt.

- Jag har slitit mitt hår inför de här mötena, säger Sofia. Jag tycker inte om när de blir för långrandiga. Det blir väldigt mycket information. På andra möten har vi mer utgått ifrån vad vattenråden har velat diskutera.

Sofia Scholler titulerar sig miljökommunikatör och har till uppgift att planera och leda länsstyrelsens möten med lokalbefolkningen. Hon är naturvetare i botten men hon kände sig aldrig riktigt hemma på utbildningen. Hon tyckte inte att hon fick lära sig hur hon skulle använda sina kunskaper. En kurs i miljökommunikation gav henne en del av svaren och ett nytt förhållningssätt till arbetet med miljöfrågorna.

- Jag insåg att arbetet med miljöfrågorna handlar väldigt mycket om människor. Det är människor som tar beslut, människor som äger mark, människor som handlar på ett eller annat sätt...

Efter utbildningen jobbade Sofia två år som forskningsassistent på enheten för miljökommunikation vid lantbruksuniversitet i Uppsala. Där fick hon testa sig fram och lärde sig mycket av dem med mer erfarenhet. Det handlade mycket om mötesformer – om hur man gör, rent konkret, för att ta tillvara människors kunskap och engagemang.

- Alla människor är inte lika bra på att säga vad de tycker genom att ta ordet i en större grupp. Det passar en del men inte alla. Poängen är att variera mötesmetoderna så att de passar så många som möjligt.

En av de metoder som Sofia brukar använda sig av är rundor där alla får chansen säga något. Alla tänker ju något, men vanligtvis är det bara de som är bra på att prata som säger vad de tänker, menar hon. Korta pauser för eftertanke, post-it lappar där folk får skriva ner sina idéer och diskussioner i mindre grupper är andra metoder som hon brukar använda sig av.

Diskussionerna med vattenråden har till exempel handlat om hur man kan minska problemen med uttorkade vattendrag genom att öka vattnets uppehållstid i landskapet. Ett förslag på en lösning som kommit upp i samband med diskussionerna med vattenråden är att bygga dammluckor som kan stängas efter vårbruket. Vattenråden har också bidragit med information om vilken fisk som har funnits i vattendragen och hjälpt till med att spåra föroreningar från avlopp och industrier.

De senaste åren har åtta vattenråd bildats på Gotland. Varje vattenråd har omkring fyrtio medlemmar och sex till tolv personer i styrelsen. Sofia och hennes kollegor hjälper till med deras hemsidor och anordnar träffar och studiebesök med olika teman. Peter berättar om hur han brukar demonstrera el-fiske som är en metod för att inventera fisk i vattendrag. En strömförande ögla doppas ner i vattnet och lockar till sig fisken. När fisken kommer tillräckligt nära förlamas den och kan enkelt fångas upp med håv.

- Det är en aha-upplevelse för folk. De får se vad de har i sina vatten. Så fort de får den kunskapen så ändras det direkt. Folk blir rädda om sitt vatten.

På kvällens möte i Roma blir det trots allt en hel del diskussion. Hur kommer det sig att det finns rester av förbjudna bekämpningsmedel i vattnet? Vem ska betala för åtgärderna? Kan tekniken verkligen lösa alla problem? Deltagarna ställer frågor och ifrågasätter. Allt kan dock inte behandlas här ikväll. Nu är det remissen som gäller. Att svara på den kommer dock inte att bli någon lätt uppgift för vatttenråden.

- Det är ganska långt ifrån vattenmyndigheten till vattenråden. Ett tydligt tecken på det är samrådshandlingarna som uppenbarligen inte är skrivna för allmänheten. Det är mycket text och man måste vara lite av en expert för att förstå vad det handlar om, säger Sofia

Åtgärdsförslagen är dessutom väldigt övergripande vilket gör det svårt att se vilka konsekvenser de kommer att få i praktiken. Mycket hänger på hur myndigheterna väljer att genomföra det hela. Det förtroende som Sofia och hennes kollegor har lyckats bygga upp kan lätt raseras om de inte tar vattenrådens åsikter på allvar, i synnerhet som många markägare har dåliga erfarenheter av myndigheterna sedan tidigare.

En viktig fråga ur demokratisynpunkt är vilka som sitter med i vattenrådens styrelser. Majoriteten av dem som kommer på mötena är medelålders män, säger Sofia. Därför kommer hon och en kollega på länsstyrelsen, som jobbar med jämställdhet, att ordna ett möte enbart för kvinnor.

- Vi vill se om det är andra frågor som dyker upp. Förutom rättvise- och demokratiargumenten så skulle det vara ett argument för fler kvinnor i vattenråden.Som det ser ut nu är det till 90 % män som sätter agendan.

Man kan också fråga sig om det finns någon i vattenråden som tar allmänhetens och miljöns parti. Majoriteten av dem som deltar är lantbrukare eller andra som är ekonomiskt beroende av den vattenrelaterade verksamhet som de bedriver. Här på Gotland har Naturskyddsföreningen minst en representant i alla vattenråden. Hembyggds- och fiskeföreningar är också representerade. Man skulle förstås önska att fler engagerade sig men å andra sidan är det ett framsteg att man alls möts, menar Sofia. Hon berättar om en äldre lantbrukare som, efter ett möte, kom fram till henne och kommenterade en av Naturskyddsföreningens representanter i vattenrådet.

- Han är ju vettig ju, han är ju rätt duktig den där killen, det trodde jag inte, citerar Sofia.

Arbetet med vattenråden tar mycket tid i anpsråk. Ju fler som är engagerade desto fler åsikter från man in och det är bra, menar Peter, men samtidigt blir kraven på länsstyrelsen blir högre. Att skapa konstruktiva diskussioner där alla kan komma till tals är inte alltid lätt. Det finns de som tycker att länsstyrelsen inte lyssnar tillräckligt och att just deras deras fråga inte får det utrymme som den är värd. Då är det en fördel att stor fördel att Sofia är med.

- Det gör det lättare för mig och Frida att fokusera på sakfrågorna, säger Peter.

Arbetet på Gotland inger hopp. Sofia och Peter pratar entusiastiskt om den kreativitet och det engagemang som har uppstått. De tror att medlemsantalet i vattenråden kan öka, men förutsättningen för det är förstås att de verkligen får något att säga till om. De hoppas också att vattenråden ska kunna fungera som diskussionspartner och remissinstans även i andra frågor, som inte har direkt koppling till vattendirektivet.

De nya mötesformerna sprider sig också internt på länsstyrelsen. Både Sofia och Peter lyfter fram den gemensamma planeringsdag som länsstyrelsen anordnar varje år. För första gången fick folk vara med och diskutera och inte bara sitta och lyssna en hel dag på ledningen.

Publicerad i Cirklulation 2009-06-10

Extra information