Medan finanskrisen slagit hårt mot större delen av Spanien har den lilla byn Marinaleda, en timmes bilfärd från Sevilla, klarat sig förhållandevis bra. Här lever en stor del av byborna av jordbruket och den lokala förädlingsindustrin som drivs i form av ett kooperativ.

Arbetslösheten har ökat dramatiskt i Andalusien sedan krisen 2008 och är nu uppe i 35 %. Ungefär ungefär hälften av alla unga är utan jobb och många har återvänt från byggena i turistområdena till hembyn, till säsongsarbeten inom lantbruket med hårda arbetsvillkor och låga löner.

Jordägandet i Andalusien är bland de mest ojämlika i Europa och många av de stora godsen ägs av gamla adelsfamiljer som inte brukar all sin mark. Trots flera jordreformer, senast 1984 då de lokala myndigheterna gick in och reglerade rätten att bruka marken, kvarstår problemen. Som en konsekvens av detta pågår just nu ett flertal ockupationer av jordbruksmark i området.

Det var också så historien om Marinaleda startade. Marken, som då ägdes av en adelsfamilj, användes inte. Fattigdomen var utbredd efter diktaturens fall, 1975, och medlemmar i det spanska lantarbetarfacket, SOC, bestämde sig för att ockupera jorden. Efter många års kamp med vräkningsförsök och repressioner gav myndigheterna till slut upp. 1991 köpte den spanska staten marken och gav byn rätten att bruka den.

El humoso, som gården kallas, ligger fem kilometer norr om byn och omfattar 1200 hektar. De dominerande grödorna är oliver och vete. Paprika, kronärtskocka och bondbönor är de mer arbetsintensiva grödorna men även dessa odlas på flera tiotals hektar. Bara en liten del av arealen odlas ekologiskt.

– Det är inte tillräckligt lönsamt, förklarar arbetsledaren Juan Prieto. Än så länge är det bara Manzanilla, en sorts oliver, och koriander som odlas ekologiskt.

I Marinaleda bestämde man sig tidigt för att förädla en stor del av produkterna lokalt. Här finns en olivoljepress och en konservfabrik för bland annat kronärtskocka, paprika och bondbönor. En liten del av produkterna konsumeras lokalt men den stora delen säljs under andra varumärken till norra delarna av Spanien. Det ekonomiska överskottet investeras i allmännyttan. I byn finns bland annat en simbassäng, ett kulturhus, en fotbollsplan och gratis hemtjänst för äldre vilket är mer än de flesta småbyar i området kan stoltsera med.

Manuel Martín är medlem i kooperativet sedan 20 år och just den här dagen jobbar han med att laga ett av växthusen. Här driver man upp plantor som så småningom ska planteras ut på friland.

– Det är persilja och basilika, berättar han. I det andra växthuset har vi precis sått paprika som ska planteras ut om sex veckor.

Ungefär 400 personer, motsvarande 40 % av den arbetsföra befolkningen, arbetar för kooperativet. En del av dem är fast anställda och därmed medlemmar i kooperativet. Resten jobbar när det behövs, vid plantering, skörd och konservering. Målet är att ge så många som möjligt möjlighet till försörjning och alla har samma lön per timme, oavsett arbetsuppgifter och oberoende av om man är fast- eller timanställd.

Kooperativet lyder under byrådet där alla stora beslut fattas med handuppräckning. Arbetarpartiet, SAT, långt ut på vänsterkanten, har haft absolut majoritet i Marinaleda sedan 1979 och i det senaste valet, 2011, fick de 73 % av rösterna. Kommunhuset pryds av devisen Utopia hacia la paz, En utopi för fred, och på väggen mitt emot receptionen hänger flera porträtt på Che Guevara. Alla statsdeviser skorrar förstås falskt när de ställs mot verkligheten. Det här är inte det perfekta lilla samhället men ett folkets försök att återta makten över jorden, arbetsvillkoren och fördelningen av resurserna.

Först publicerad i ATL, April 2017

Extra information