På Skarnhälla gård utanför Uddevalla gödslar Patrik Olsson med klosettvatten från toaletterna i närområdet. Gårdens gamla flytgödselbrunn har utrustats med nytt tak och fungerar numera som hygieniseringsanläggning. Metoden bygger på att man tllsätter urea och lagrar avloppsvattnet i ett par månader. På så vis dör de oönskade mikroorganismerna och klosettvattnet kan spridas på åkermark.

Det är Uddevalla kommun som tagit initiativ till projektet. Målet är att minimera utsläppen av övergödande ämnen i kustområdena samtidigt som fosforn återförs till åkermark. Den vanligaste avloppslösningen är en vakuumtoalett eller annan snålspolande toalett som är kopplad till en sluten tank. Många fritidshus har sluten tank sedan tidigare men den betydligt lägre spolvattenmängden i de moderna toaletterna är avgörande för att systemet ska fungera även för åretruntboende. För lantbruket och dess uppköpare är certifieringsystemet nyckeln till ett fungerande samarbete med kommunen.

Patrik, som är verksamhetsledare för maskinringen, var en av de lantbrukare som först kontaktades av kommunen. Han gillade idén och hade själv en flytgödselbrunn som inte användes. Kommunen har investerat i ett tak på gödselbrunnen och står för kostnaderna för hygienisering och spridning. Det mesta av klosettvettnet i Patriks brunn kommer än så länge från gamla, icke-snålspolande toaletter. Trots det blir det betydligt billigare för kommunen att köra det hit än att behandla det i det kommunala reningsverket.

För Patriks del innebär projektet fler besökare på gården. Förutom slambilarna kommer forskare från hela världen för att lära sig mer om metoden. En del av grannarna är däremot skeptiska.

- Slam är alltid slam, säger Patrik. Folk förstår inte att det är skillnad på klosettvatten och slam från reningsverken, trots att det är två helt olika saker. Yngre är mer tveksamma än äldre som har erfarenhet av att ta hand om den egna skiten från utedasset.

Men de prover som tagits visar på väldigt låga tungmetallhalter jämfört med stallgödsel och slam. I Patriks gödselbrunn hamnar bara toalettvatten från slutna tankar. Övrigt avloppsvatten, som generellt innehåller mer tungmetaller, renas ofta i en mindre markbädd eller infiltration vid fastigheten.

På Skarnhällas åkrar odlas framförallt gräsensilage till hästar och foder till gårdens får och dikor. Vallarna ligger i fem, sex år och däremellan odlar Patrik höstvete och havre. Klosettvattnet skulle han helst sprida på den växande vallen men det är omöjligt i dagsläget.

- Nu sprider jag inför sådd av någon spannmålsgröda. Jag skulle helst sprida klosettvattnet på vallen men där är det tio månaders karenstid mellan spridning och skörd.

Lagstiftningen gör idag ingen skillnad på avloppsfraktioner från reningsverk och enskilda hushåll. Det är dessutom samma regler som gäller oavsett om avloppsvattnet är hygieniserat eller inte. För ett par år sedan tog Naturvårdsverket fram ett förslag till en ny förordning med bestämmelser kring hygienisering och spridning av avloppsfraktioner på åkermark. Förslaget berör även det mer omdebatterade slammet från reningsverken och övrigt organiskt avfall vilket är en förklaring till att det ännu inte gått igenom.

Flera av de stora uppköparna och Svenskt Sigill har tagit ställning för gödsling med klosettvatten från små avlopp under förutsättning att hanteringen certifieras. Med en certifiering skulle Patriks vete kunna säljas som kvarnvete vilket inte är möjligt i dagsläget. Andreas Roos, projektledare på Västvatten, tror att det kommer att vara löst inom ett år.

- Det finns ett certifieringssystem och arbetet med att certifiera anläggningen är på gång. Det är viktigt för både lantbrukare och uppköpare men eftersom vi hittills har jobbat i projektform var det oklart vem som skulle ansvara för det här. Nu blir det en del av samhällsbyggnadsnämndens ordinarie verksamhet.

De senaste åren har ytterligare några kommuner, bland annat Strängnäs och Västervik, startat liknande anläggningar. Fler kommuner är på gång och i Helsingborg och Munga, utanför Västerås, finns planer på större gemensamhetslösningar i flerbostadsområden.

Fakta

Om ureahygienisering

Ureahygienisering bygger på att ammoniak är giftigt för sjukdomsalstrande mikroorganismer. Eftersom behandlingen kan göras i en vanlig gödselbrunn med täckning är investeringskostnaden relativt låg. Metoden är väl beprövad i labbskala och fungerar bra att skala upp. Nu samarbetar de olika anläggningarna runt om i landet med några forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet för att optimera metoden. Det handlar till exempel om att hitta den bästa metoden för iblandningen av urea i klosettvattnet som i det senaste försöket har skett redan i slamtömningsbilen. Behandlingstiden beror på temperaturen och ammoniakkoncentrationen som bör ligga mellan 0,5-1,5 %.

LRF's arbete med kretslopp

Under 2014 och 2015 har LRF jobbat med att starta upp lokala samarbetsgrupper mellan jordbruk, kommun och entreprenad för att få till stånd lokala kretsloppslösningar för enskilda, små avlopp. Projektet ”Hållbart kretslopp små avlopp" drivs av LRF i samarbete med Knivsta, Haninge, Östhammar, Tranås och Melleruds kommuner och finansieras av Havs- och vattenmyndigheten och Avfall Sverige. Arbetet är på god väg i alla fem kommunerna. Närmast en färdig anläggning har man kommit i Knivsta, Haninge och Östhammar där det sedan tidigare fanns ett stort antal slutna tankar.

Tungmetaller i klosettvatten

De största riskerna med höga halter av tungmetaller i marken är skadliga effekter på markbiologin. Undantaget är kadmium eftersom den lätt tas upp i grödorna. Klosettvatten innehåller ca 7 g kadmium per kilo fosfor. Detta kan jämföras med ca 15 gram i stallgödsel. Några förklaringar till att tungmetallhalterna är lägre i folkgödsel än i stallgödsel är att vi tvättar vår mat, att vi inte får i oss metaller från inredningen (förutom från diskbänken) och att vi inte äter lika mycket soja som djuren.

Extra information