Tanums kommun är pionjärer vad det gäller urinsortering och torrtoaletter i Sverige. Redan i början av 90-talet fattade miljö- och hälsoskyddsnämnden ett inriktniningsbeslut om att det inte längre skulle vara tillåtet att ha vattentoalett i nya fritidshus som inte kunde anslutas till höggradigt reningsverk. Sedan tio år tillbaka ställer Tanums kommun krav på urinsortering/torrtoalett vid all nybyggnation liksom vid väsentlig ändring av befintlig byggnad. Idag har ca 750 hushåll i Tanum urinsortering eller torrtoalett. Den största delen av dessa är fritidshus.

Syftet med det här arbetet var att dokumentera och utvärdera arbetet med urinsortering och torrtoaletter i Tanums kommun. Det gjordes genom intervjuer med fastighetsägare och berörda politiker och tjänstemän på kommunen. Eftersom urinen räknas som ett hushållsavfall är det kommunen som har det yttersta ansvaret för omhändertagandet. I Tanum har kommunen slutit ett avtal med Farmartjänst, en ekonomisk förening som drivs av lantbrukarna. I de fall då fastighetsägarna inte själva omhändertar urinen tar de kontakt med någon av de lantbrukare som har avtalat med kommunen om urinhämtning.

Studien visade att samarbetet mellan kommunen, fastighetsägarna och lantbrukarna fungerar bra. Några av de intervjuade fastighetsägarna uttryckte dock ett bristande förtroende för lantbrukarens hantering av urinen. På kommunen saknas till viss del kunskap om hur urin och andra avloppsfraktioner används. Flera politiker och tjänstemän pekar därför på vikten av någon form av kvalitetssäkring av systemet.

Majoriteten av hushållen visade sig vara nöjda med sin toalett. De fritidsboende är generellt sett mer nöjda än de permanentboende. Skillnaderna mellan hur olika hushållen upplever sina toalettlösningar är dock stora. Tekniken tycks heller inte vara helt färdigutvecklad. Några vanliga problem med de urinsorterande toaletterna är stopp i urinledningen och lukt. Toaletten upplevs också av vissa som svår att rengöra och svår att använda för små barn.

En stor del av de fritidsboende, och några av de permanentboende, omhändertar urinen och/eller fekalierna själva och sprider urinen/mullen på gräsmattan eller i rabatterna. Det är dock inte alla som använder sig av mullen som gödsel. Några gräver bara ner den på ”lämpligt” ställe. Endast ett fåtal av de intervjuade komposterar fekalierna/mullen i en sluten kompost, vilket är det krav som kommunen ställer med hänsyn till risken för smittspridning.

Majoriteten av de intervjuade fastighetsägarna är i någon mån är positiva till att kommunen ställer krav på urinsortering. Även de som är positiva har dock en hel del invändningar mot hur kommunens krav är utformat.

I juni, 2008, tog kommunfullmäktige beslut om att bygga nytt reningsverk söder om Grebbestad. Detta har i sin tur lett till att kommunen tagit ett steg tillbaka vad det gäller kravet på urinsortering inom kommunalt verksamhetsområde. Det tycks dock finnas en politisk enighet kring kravet på urinsortering vad det gäller enskilda avlopp.

Extra information